Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
10(5
ii. weimarck
mittnerv, från vilken jämnstarka lobalnerver utgå med jämna
mellanrum. Sinusnerver vanligen ej utbildade, ej ens i de basala delarna av
bladet. De likstora, låga ocb rundade loberna i regel 5—6 på var sida
och bladbasen spetsig eller rundat kilformig utan öron. Bladundersidans
finare nervatur i allmänhet föga framträdande, ofta knappast synlig ens
under lupp: undersida täckt av mycket små, vanligen 3—5-greniga,
tilltryckta stjärnhår. Honhängen med mycket kort och i fruktstadiet
tjock huvudaxel, sällan 10 mm lång eller längre; ollon därigenom
hopade; om de äro många, 5—6—flera, liknar ställningen en druvklase.
Fruktskålar djupa, i profil ofta halvcirkelformiga; fjällen lia en tät
beklädnad av gråvita hår. De som mogna bruna ollonen sakna striering,
äro äggrunda—rundat äggrunda, i toppen med ett mycket kort stift;
märken djupt kluvna med ovala—avlånga, divergerande märkesflikar.
De mest konstanta karaktärerna, som dessutom bäst skilja Q.
petraeu från Q. Robur, finna vi i ollonens form och färg, stiftens längd
och märkenas form. Då Q. petraea förekommer vid kusterna, på sand,
i rasbranter och bergskrevor, bildar den en »krattskog» av lågvuxna,
ofta förvridna buskträd av några la m höjd. Arten är på sådana lokaler
ofta allenarådande, och detta har givit anledning till att den av många
ansetts typiskt vara lågvuxen och mindervärdig. Men den kan bli ett
stort träd med synnerligen vackert utbildad stam (Sylvén 1945, 1946).
Q. petraea varierar rätt betydligt ehuru ej så mycket som Q. Robur.
Bladkantens inskärningar kunna vara djupare och loberna spetsigare
[f. laciniata (Lam.) Schwarz], hängeskaften något längre [f. decipiens
(Bechst.)] och bladundersidans behåring glesare. Former äro t.o.m.
bekanta, där stjärnhår alldeles saknas, men detta är en mycket sällsynt
företeelse, och det är oklart, huruvida sådana former verkligen tillhöra
Q. petraea eller om det är fråga om hybriden. — Särskilt tolkningen
av Q. intermedia Don har spelat en betydande roll att fördröja och
försvåra klassificeringen av våra ekar [se citat sid. 107 ur Fries (1852)].
Quercus petraea upptages ej i Species plantarum (Linné 1753), då
Linné icke ansåg denna tvp som en skild art. Men i Flora suecica ed. 2
(Linné 1755) har den fått värdet av varietet:
»Quercus Robur ß Quercus litt i f olin mus, quae brevi pedunculo. Bauh. pin.
419. It. W-goth. 214. — Quercus platyphyllos mas. Dalech. hist. 2».
Som varietet betraktas den också i nordisk litteratur under
1700-talet och av vissa auktorer långt in på 1800-talet. Första gången den
uppfattades som art i nordisk litteratur torde ha varit hos Rafn (1800),
som från Danmark meddelar förekomst av båda ekarterna, nämligen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
