Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
110
h. weimarck
också betydligt vanligare inom landskapet, än vad min karta anger. Så har
Svlvén (1946) den frän Jämshög: Allamäla och Bräkne-Hoby: Sjöarp.
Öland. Från Öland uppgives Q. petraea redan år 1858 av Hartman. Något
sa gammalt exemplar, bestämt till denna art, föreligger emellertid ej i vara
herbarier. Det är tvivelaktigt, huruvida arten var bekant från ön vid denna
tidpunkt. — Följande insamlingar tillhöra Q. petraea eller komma denna art
mycket nära: Ilögsrum, Stora Hör. på landborgsbranten nära Stugbyn ,
G. Samuelsson. 7.8.1932, (S); »Högsrum, str. S om Hälla vid
landborgs-branten». It. Sterner. 16.8. 1932 (S); Högsrum, Stora Hör. landborgsbranten>,
J. Wiger, 8. 1946 (L). Intet av dessa fynd kan dock sägas vara fullt typiskt,
men de komma Q. petraea morfologiskt sa nära, att man ej kan klassificera
dem pa annat sätt utan specialstudier på platsen. STERNER (1938. sid. 89)
skriver om de då bekanta fynden: Q. sesxiliflora Salisb. ist kaum als ganz
rein auf Öland angetroffen worden; auf dem westlichen M-Öland wachsen
docli vereinzelte Bäume, die am ehesten zu dieser Art gehören . Da Öland
är ett av de botaniskt bäst kända landskapen i Sverige, får således Q. petraea
anses vara en stor raritet på ön. Det torde bero pa feltolkningar, då Sjöstrand
(1863. sid. 329) meddelar om denna art: tillsammans med den förra —
d.v.s. Q. Robur — »allmän».
Gotland. Bedan i Hartmans flora 6. uppl. (Hartman 1854) uppgives
Q. petraea från Gotland. Insamlingen, på vilken uppgiften är grundad, är från
»Lojsta, Frideträsk . C). Westöö, 26.8.1852 (U). Senare tillkomma uppgifter
av Westöö från Gotska Sandön (v. Cedervald 1867) och från Älfva
Prestgård (Ahlfvengren 1888). Av de nämnda fynden har blott det förstnämnda
stått till mitt förfogande. Det tillhör med all sannolikhet Q. Robur. (Se vidare
under Q. petraea X Robur sid. 116.) - K. Johanssons (1907, sid. 212)
uttalande står fortfarande fast: Det är salunda troligt, att vintereken ej tillhör
Gotlands flora, och det är ej bevisat, att den någonsin gjort det .
Småland. Förekomst i landskapet antydes första gången i Flora
Hallan-dica (Fries 1819): ȧ (Q. sessiliflora) in par. Drengsered. Gum vulgari
evi-denter confluit in par. Femsjö . I Femsjöfloran (Fries 1825) är den däremot
egendomligt nog ej noterad. Först i 3. uppl. av Hartmans flora (1838)
anmärkes arten för Småland. Några år senare känner Fries (1843) den som
allmän i Femsjö. Det äldsta bevarade herharieexemplaret är Misterhult,
Granhult . II. Wallman, 1839 (I.. S|. Q. petraea är numera bekant från åtskilliga
lokaler. Den är särskilt mycket insamlad i södra delen pa gränsen mot Skåne
och Blekinge, i trakten av Växiö samt utefter den östra kusten till Västervik.
Om den når sin nordgräns i kustbandet här, är dock ej bekant, ej heller hur
långt den går mot norr i det inre av landskapet. I västra delen av Småland
föreligger en betydande undersökningslucka. - Svlvén (1946) uppger Q
petraea från Åsnen-omrädet, trakten S.-SV. om Västervik, vid Falsterbo bruk i
Hjorted, där den är talrikt representerad och »stundom t.o.m. uppträder
beståndsbildande . vid Strömserum i ett 150—200-àrigt bestånd och vid
Bamkvilla.
Halland. Arten uppgives frän Halland (Drengsered) redan i Flora Hallan-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
