Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
112
h. weimarck
dica (Fries 1819). I Ahlfvengrens flora (1924) meddelas den som Allmän.
Spårs.—mängdv. . De äldsta bevarade, daterade beläggexemplaren äro från
Tvååker, Skärbäck. 2 mil S om Varberg». N. et C. Lagerheim 1842 (G. L, S. U).
Exemplar föreligga i våra herbarier anmärkningsvärt få. Undersökningsluckor
synas förekomma särskilt i södra delarna och i gränstrakterna mot Smaland.
Göteborg. Q. petraea blev känd redan genom Wahlberg (1820) och är
allmän inom området.
Bohuslän. Första gången omnämnes arten i 2. uppl. av Hartmans flora
(1828). — Bohuslän och göteborgstrakten äro jämte Skåne de fullständigast
undersökta områdena för denna art i Sverige. I H. Fries’ flora (1945, sid. 450)
publiceras en utbredningskarta, där ett mycket stort antal lokaler angivas.
Syi.vén (1946) uttalar sig härom så: Druveksinslaget är så gott som
allestädes i Bohuslän mer eller mindre rikligt .
Dalsland. Hartman (1854) känner Q. petraea från Dalsland först i 6. uppl.
av floran. Det äldsta herbarieexemplaret är Dalskog. Löfnäs . H. C. Kindberg,
1851 (U). Arten når sin nordgräns inom landskapet (Hård. 1935, karta
sid. 369; Sylvén 1945, 1946).
Västergötland. Den äldsta lokaluppgiften från landskapet är samtidigt
den äldsta i Norden. Linné uppgiver den nämligen frän Hunneberg i sin
Västgöta-Resa (Linné 1747; jfr citat sid. 105). Även det äldsta
herbarieexemplaret från landskapet härstammar från Hunneberg (Wijkström 1816, U).
— Egendomligt nog meddelas arten även av Leche vid samma tid som Linné
gjorde sin upptäckt: in sylvula inter Skar et Kattunstryckeriet (Gertz 1925,
sid. 393). Den senare uppgiften blev således ej offentliggjord förrän nära 200 år
senare. — Som framgår av kartan äro vissa delar av landskapet synnerligen
starkt representerade i våra herbarier; i vissa fall ligga lokalerna betydligt
tätare än som kunnat markeras på kartan. Från andra områden föreligga
däremot inga som helst herbarieexemplar. Bäst kända äro de västra delarna,
kallandsöomradet och boråstrakten. Syi.vén (1946) meddelar arten från
Grim-mared: Unebo, öxnevalla: Ljungvik, örby: Mosa strand vid Öresjön. från
trakten av Hindås samt från Kilanda; han har vidare uppgifter från Floby
v. om Falköping och från Vinböl: Syltängarna.
Östergötland. Quercus petraea uppgavs från Östergötland första gången
av Kindberg i hans östgötaflora (Kindberg 1861): Skogar, sällsynt : i
4. uppl. av samma arbete (Kindberg 1901) har han 4 lokaler. Då jag ej haft
tillfälle undersöka de exemplar som ligga till grund för Kindbergs uppgifter
— om sådana exemplar finnas — har det ej varit möjligt att ta ställning till
uppgifternas tillförlitlighet. Q. petraea är representerad av 2 kollekter:
»Tjärstad, Borgarmon», R. Gyllencreutz, 6.1868. (S, U) och »Oppeby. Drabo ,
R. Sterner, 27. 8. 1921 (S). — Arten har sina yttersta, kända utposter mot
nordost inom Östergötland. Lokalerna här ansluta sig naturligt till dem i NO
Småland.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
