Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
de nordiska ekarna
107
Värmland. Quercus petraea publicerades som nv för Värmland av Sylvén
(1930). Hans lokaler ligga i Lurö skärgård, llusö och Svinön. Förekomsterna
äro ej överraskande, ty de komma i omedelbar närhet av dem på Kållandsö i
Västergötland.
1 Lunds herbarium föreligger ett herbarieexemplar med anteckningen
- Carlstad. Ryssbergen» (scripsil J. G. Agardh). Enligt välvilliga uppgifter av
lektorerna F. Hård av Segerstad och S. Suneson finnas inga berg vid
Karlstad med detta namn; däremot finns en plats Rud ca. 2 km N om staden. Det
är möjligt, att det är de där liggande bergen, som avses. Jag har med en
viss tvekan infört lokalen på kartan men gjort det i förhoppningen, att
uppgiften skall giva anledning till efterforskningar inom området. Förekomsten
liar ju sitt speciella intresse, då den skulle representera den yttersta utposten
mot N i västra Sverige.
Uppland. Från Stockholm och Uppland föreligga 2 exemplar av Q.
petraea. Bada äro emellertid med all sannolikhet odlade. Det ena härstammar
nämligen från »Sofiahemmet» i Stockholm, det andra från »Funbo,
Halmby-boda» (leg. M. M. Floderus). Lektor E. Almquist, Eskilstuna, vilken jag
tillfrågat i detta ärende, har välvilligt i brev meddelat mig om det senare
fvndet: »Utan minsta tvekan kan Du anse, att Quercus petraea vid
Halmby-boda varit odlad». Han tillägger, att fam. Floderus innehade Halmbyboda gård
för omkr. 100 år sedan och att där odlades »en bel del av svenska florans
för trakten främmande alster». M. M. Floderus skall ha pressat mycket från
dessa odlingar, varav exemplar hamnat i Uppsala herbarium. — Under sådana
förhållanden kan kanske uppgiften i Hartmans flora 1. uppl. (1820) finna sin
förklaring. Ilan skriver nämligen om artens utbredning: »VG. Ups. etc.».
I andra uppl. av samma arbete (Hartman 1828) heter det: »Skall äfven
finnas vid Stockholm». Detta återkommer i 3. uppl. (Hartman (1838) men
försvinner därefter.
4. Quercus petraea X Robur. Redan lidigt fick man upp ögonen
för att hybrider förekomma mellan våra två ekarter. Den förste, som
försöker tolka de skiftande formerna under denna aspekt, är Lasch
(1857). Han skriver:
»Wenn man die beiden Eichenarten der märkischen Wäl der genauer
imtersucht lind vergleicht, so findet man darunter nicht unbedeutende
Ver-schiedenheiten, welclie, wenn auch nicht als besondere Arten, docli als
aus-gezeichnete Zwischenformen und Varietäten gewiss mehr Beachtung verdienen,
als man ihnen in den deutschen Floren gewöbnlich zukommen lässt. Diese
Formen sind die Hauptursaclien. dass die wirklichen Arten öfters verkannt
und daher in iliren Merkmalen verschieden angegeben werden. — Ob beide
nur von einer Ilauptart abstammen, wie Linné amialim, nämlich von Quercus
Robur a. Flora suecica, ist nicht erweislich, auch wegen der selir bedeutenden
Unterschiede von ß nicht anzunehmen dagegen leidet es keinen Zweifel, dass
beide Arten und ihre Formen und Varietäten so vielfache und vollständige
Ver-bindungen unter sich eingegangen sind und noch eingelien, wie man solche bei
ähnlichen, selir verbreiteten Pflanzen nur irgend findet».
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
