Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
126
h. weimarck
mespilifolia-serien. Likheten mellan den av Svi.vén avbildade Quercus
sessili-folia t’, sublobata från Forstheim i Blekinge är så stor, att ingen tvekan råder
om att de båda träden tillhöra samma form.
Halland. Ysby: Coster, L. Lindquist, 14.6.1931, st. (G); Skogabv
kraftverk, J. Wiger, 10.9.1931, st. (G); T. Persson, 28.7.1938, st. (L.) —
Ö. K årup: Åsen, Lya, F. E. Ahlfvengren, fr. jun. (S).
De tre insamlingarna från Ysby representera tydligen samma träd:
överensstämmelsen mellan dem är så stor och exemplaren i skilda hänseenden så
karakteristiska, att ett sådant antagande må vara berättigat. Lindquist och
Wiger ha bestämt sina exemplar till Q. sessiliflora f. subintegrifolia, medan
Perssons insamling är klassificerad som Q. Robur f. lanceolata. Persson har
på den ena etiketten (2 herbarieark finnas i Lund) antecknat: »ett enda träd
i ekdunge invid tilloppskanalen och omedelbart intill allmän väg. Ej
fruktsättande».
Ysby-exemplaren likna mycket högsmaeken, ehuru bladskivorna äro
genomsnittligt större: de utvuxna äro i allmänhet 12—16 cm långa och 5—8 cm
breda. De ha den för mespilifolia karakteristiska, glesa stjärnhårigheten,
kilformig, oval eller ibland något vidgad eller t.o.m. öronlik bas och mellan
de kraftiga lobalnerverna finare sinusnerver. På Perssons kollekt finnas såväl
helbräddade som tydligt loberade bladskivor.
Kollekten från Ö. Karup består av 2 kvistar på ett herbarieark. Bladen
äro här mycket oregelbundna till formen, de flesta 10—12 cm långa och
4—6 cm breda med låga lober och grunda, vida inskärningar, i vilka svagare
nerver löpa ut. Stjärnhårigheten är mycket gles. Exemplaren ha i motsats mot
mera typiska mespilifolia-exemplar utdragna, 4—5 cm långa honhängeskaft
och överensstämma även i övriga egenskaper mest med Q. Robur, nämligen till
bladens färg, konsistens och nervatur. Det får därför anses tvivelaktigt,
huruvida detta exemplar bör klassificeras som en Robur-form eller såsom en typ
inom hybridserien. — Att döma av de outvecklade fruktanlagens utseende,
är trädet sterilt.
Bohuslän. Tanum: Otterön, C. Blom, 6.6.1936, st. (G); C. Blom,
7. 6. 1936, st. (S).
Materialet från Otterön bestar blott av två ark. Då kollekten gjorts så
tidigt på sommaren, ha bladen ej nått full storlek. De äro i regel 5—8 cm
långa och 2—3 cm breda, ha kilformig eller något öronförsedd bas, rundad
till trubbig topp och gles stjärnhårighet på undersidan. Blott få av dem äro
fullt helbräddade, de flesta ha breda, låga lober. Exemplaren äro sterila.
Västergötland. L j u s h u 11: Kannikabol, A. O. Olson, 9. 8. 1909, fr. (G, S);
Ilallared, A. O. Olson, 22. 9. 1922, st. (G); A. O. Olson, 26. 9. 1922, st. (L, S, U).
- Toarp: Bygd, A. O. Olson, 8. 1889, fr. (L, S, U); Målsryd, A. O. Olson,
3.9.1921, st. (S); A.O.Olson, 7.9.1921, st. (B, G, L, S, U).
Samtliga västgötafynd ha oval—avlång bladskiva med kilformig, äggrund
eller öronförsedd bas och gles stjärnhårighet. Bladkantens utseende växlar
från helbräddad till tydligt men brett och lågt loberad.
Från Ljushult, Kannikabol, föreligga blott två herbarieexemplar. De ha
12—18 mm långa honhängeskaft ocli outvecklade, efter allt att döma sterila
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
