Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
174
sven kilander
Siiccisa pratensis. — F. Are: N om Enafors jvgstn.
Campanula latifolia. — F. Undersaker: Väfjällets S-sluttning.
C. rapunculoides. S. Näskott: Trollsåsen. Rödön: Häste. Sunne: Svedje. -
U. Lockne: V. Berge. — Synes vara pä fortsatt spridning i Storsjöbygden.
AchUlea Ptarmica ssp. eu-Ptarmiea. — F. Undersåker: Dalen, Vålådalen.
Centaurea Jaeea ssp. eu-Jacea. —S. Näskott: Vikeränget. Rödön: Iluvulsviken.
Näs: Bläka. — U. Lockne: V. Berge.
Lactuca alpina. — S. Alsen: Värmon.
Tragopogon pratensis ssp. eu-pratensis. — S. Rödön: \id N brofästet för
landsvägsbron vid Krokom (1946).
Av växtlokalerna i denna förteckning tilldrar sig kalkmyren vid
Räcksjön i Sunne socken, 13 km SV om Östersund, det största intresset.
Myren ligger 345 m ö. b., strax Ö om landsvägen genom byn Räcksjön
och S om den utdikade Räcksjön, som nu finns kvar endast som ett
blekefält.
Av de inom silurområdet mindre vanliga fjällväxter, som finnas i
den m.l.ni. utdikade kalkmyren, är Salix reticulatu den man i Jämtland
utanför fjällområdet oftast träffar i kalkmyrar som relikt från tiden
med arktiskt klimat efter inlandsisens avsmältning. Saxifraga cdzoides
finns däremot på ett stort antal lokaler på Storsjöns stränder och
längre ner efter Indalsälven — eller fanns åtminstone före
sjöregleringarna — men är omnämnd av Lange (1935, s. 238) som
förekommande också i kalkängar och kalkkärr. Enligt välvillig upplysning
från förf. känner ban lill två sådana lokaler i silurområdet, den ena
»en äng med källdrag strax ovan Kungsgården på Frösön», den andra ett
»kalkkärr i As nedom Hållskaven och några 100-tal m från
Storsjöstranden». — Enligt Romell (1938. s. 370) ha frön av Saxifraga aizoides
dålig flytförmåga i vatten, i det att de sjunka redan inom en timme.
Detta kan synas överraskande för en art, som sä ofta förekommer efter
källdrag, bäckar och stränder som denna. Det talar för alt dess lokaler
vid Storsjöns och Indalsälvens stränder äro av reliktnatur och at| växten
icke i postglacial lid spritts dit med vatten från fjällkedjan, så mycket
mer som arten enligt karta hos Lange (1938, s. 197) icke är funnen
vid Indalsälven mellan Järpen i Undersåkers sn och Hallens sn. All
denna art till skillnad från andra relikter i silurområdet har de flesta
lokalerna inte i kalkkärr utan efter stränder beror väl närmast på
konkurrensförhållanden. I motsats till kalkmyrarna ha Storsjöns och
Indalsälvens stränder en sparsam vegetation med svag konkurrens mellan
växterna, vilket gynnat denna art, som också i fjällen oftast träffas på
öppen mark.
Ehuru jag av Arctostapliylos alpina fann endast ett ex. i Räcksjöns
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
