Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SVENNEVADS KÄRLVÄXTFLORA 235
Fig. 2. De västliga arierna äro vanligast i oligotrofområdet.
nen, vilket synes bero på att deras trofiska karaktär är rätt skiftande.
Mesotroferna utgöra dock flertalet. Fattigast är rullstensåsen och
klipphällarna, vilkel beror på att nästan alla dessa arter äro +
fuktighets-älskande. Även lermarkerna hysa få nordliga element. Utpräglat
nordliga arter, som ha sin sydgräns i Närke, har jag ej funnit. Botrychium
virginianum’s sydgräns tangerar dock socknens nordliga trakter. Flera
av de subarktiska arterna, d.v.s. »sådana som finnas i Skandinavien
endast obetydligt söder om det norra barrskogsområdet och gå ända
upp till eller t.o.m. ibland över den alpina och polära skogsgränsen»
(enligt Sterner i Göteborgs och Bohusläns fanerogamer och
ormbunkar 1945), finnas inom socknen.
Några av de nordliga arierna äro calcifila. Carex capillaris, [-Ci]pri-pedium-] {+Ci]pri-
pedium+} Calceolus, nu utgången, samt Parnassia palustris kunna nämnas.
Hard’s B-grupp, d.v.s. arter, som i södra Sverige äro anslutna till
högtrakterna, är rätt rikt representerad, vilket ju ej är så överraskande.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
