Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
236
GÖSTA KJELLMERT
Följande kunna nämnas: Alnus incana, Calamagrostis neglecta, C.
purpurea, Carex chordorrhiza, C. loliacea, C. vaginata, Corallorhiza trifida,
Drosera anglica, Eriophorum gracile, Hammarbyn paludosa, Jitncus
al pinus ssp. nodulosus, Polygonum viviparum, Scirpus Hudsonianus
och Stellaria longifolia. De flesta synas vara mesotrofer, några
utpräglade oligotrofer samt en del evrotrofer. Alla, utom den sistnämnda, äro
fuktighetsälskande. Ingen av dem är allmän.
Av samme författares nordliga mesotrofer äro de flesta funna i
området. Ilär nämnes endast de mera sällsynta: Actaea spicata, C.ircaea
alpina, Crepis paludosa, Daphne mezereum, Plantago media och Viola
epipsila. De lia dessutom det gemensamt, all de förekomma på tydligt
eutroft betonade ståndorter. Crepis paludosa borde nog föras lill de
calcifila. Plantago media, som är sällsynt, är en av de få nordliga
arterna med xerofil anstrykning.
Övriga nordliga arter som böra nämnas äro: Silene rupestris den
enda klippväxten i denna grupp, Luzula pallescens, L. sudetica,
Lyco-podium complanatum ssp. anceps, Potentilla Crantzii, Sparganium
glo-meratum, Subularia aquatica och Viola montana. De flesta av dessa
jämte några av de föregående kunna hänföras till de förut nämnda
subarktiska arterna.
De s y d s k a n d i n a v i s k a arterna, som i fortsättningen kallas
sydliga, äro mycket talrika. Antalet överstiger rätt mycket hundratalet.
Deras krav på fuktighet är mycket växlande. Hela skalan från akvatiska
arter till xerofyter är representerad. Del övervägande flertalet äro +
eutrofa, varför deras utbredning inom området i första hand bestämmes
av trofiska faktorer. Dessa arter äro därför vanligast i eutrof- och
mesotrofområdet. De xerofila trivas bra på rullstensåsen och
diabas-klipporna. Det geografiska läget har ingen betydelse. Sydväxterna äro
vanligast i socknens norra del.
Vid elt försök all fixera dessa arters nordgräns inuti landet har
del visat sig, all floror och annan botanisk litteratur lämna svävande
och knapphändiga uppgifter. Jag reserverar mig därför för eventuella
felaktigheter. Nordgränsen vid vår östkust är däremot klarlagd för
flertalet av dessa i Almquists arbete (Upplands vegetation och flora
1929). Vanligen tränga de sydliga arierna längst norrut vid östkusten,
men detta gäller ej alla.
De mest utpräglat sydliga äro de arter, som ha sin absoluta
nordgräns i stockholmstrakten. Nordgränsen för ett par av dem går kanske
genom landskapet. Detta gäller Myosotis discolor och Utricularia
neglecta. Båda äro enligt Broddeson förut funna inom landskapet, men
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
