Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
34(3
otto gertz
nämnda växter en medverkan även av en yttre, kapillär vattenledning.
En omprövning av hela spörsmålet rörande arten av vatten- och
mineralförsörjningen hos mossorna har i senaste tid företagits av
Hans Buch i 1945). Denne har funnit, att mossorna i detta hänseende
fördela sig på tvenne typer, den eklo- och den endohvdriska, den
förra typen med yttre, kapillär vattenledning, den senare med ett
vattenledande, inre system, varvid hydroiderna i stammens
central-sträng fungera som ledningsbanor. Enligt Buch äro, i motsats till den
uppfattning man tidigare byst, talrika mossor att räkna till den
sistnämnda, endohvdriska typen. 1 samband med denna undersökning har
Buch även till behandling upptagit frågan om förekomsten hos
mossorna av en verkligt avsatt eller med mikrokemiska reagens säkert
påvisbar kutikula. Anmärkningsvärt är alt enligt Buch endohvdriska
mossor äga kutikula eller därmed fysiologiskt likvärd differentiering
hos cellväggen.
Till de ektohydriska växterna med yttre, kapillär vattenledning
höra enligt Buch även lavarna, vilka erhålla vatten jämte
mineralämnen från hvfhöljet, vilket i sin funktion motsvarar thallusepidermis
hos många ektohydriska levermossor.
Hos de i Andrarum förekommande kärlväxterna har jag icke
iakttagit vare sig bildning av krustor eller impregnation av gips. Vid
närings-upptagandet sker hos dem en ionelektion, och kalciumsulfat
utkristalliserar icke i deras celler.
Den uppfattning rörande mossornas vattenledning, jag anfört,
framställdes först av Carl Schimper (1857, sp. 769) och Lorentz
(1868) samt utvecklades sedermera vidare av Oltmanns (1884). Genom
denna åsikt finner ovan beskrivna extracellulära gipsavsättning utan
vidare sin förklaring. Därjämte förekommer som nämnt hos mossorna
även en inlagring av gips i cellväggen. Däremot ha icke — varken vid
mikroskopering eller vid undersökning av mossblad i
polarisations-mikroskopet — gipskristaller iakttagits inuti cellerna. Lösningen av
kalciumsulfat ledes upp till de starkast avdunstande delarna,
skottspetsen. och bladens ofta i hårfina borst utdragna spetsar. I den mån
vattnet här avdunstar, avsätter sig den lösta gipsen och efterhand i
allt större mängd. Denna massa verkar i sin tur kapillärt attraherande,
så all nya mängder lösning uppsugas, avdunsta och avsätta den lösta
gipsen. Därvid uppstå verkliga efflorescenser, på samma sätt som t.ex.
från en filtrerpappersstrimma, som med sin ena ände anbragts i en
saltlösning. Semipermeabiliteten hos protoplasmat förhindrar gipsen att
endosmera, i alla händelser i sådan mängd, att en utkristallisering i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
