BOTTENHAVSFISKARE IS — Men hur ska han stå till vägs då? Olika förslag höjdes. Somliga ville, att han skulle stå bredvid huvudändan med hand på kistan, andra ville, att han skulle stå ovan huvudändan. Och åter andra höllo före, att han skulle stå nere vid fotändan närmast kameran. Så höjde någon sin röst och sa: — Men jag tyck, det vore väl finest, om han var ensam med kista. — Nej, huga då! — Då kan han ju ha Nordströmmen med sig. — Ja, Nordströmmen ska stå bredvid Johansson, det var en sak det! Han som har studentmössa! — Men int kan vi då sitta som lärjungarna vid Genesarets sjö, det var då klart som dagen det, för då roms vi int på kortet. Gubben gjorde slutligen slag i saken. — Nordström! sa han. Om du komma med mej., så ställ vi oss nu! Så vände han sig till de andra. — Ställ er runtom oss, ni! sa han. Och så ordnade vi oss. Gubben och jag vid kistans huvudända och alla de andra i grupp bakom oss. Och så blev fotografiet äntligen taget. Den hedersplatsen fick jag för studentmössans skull, och någon finare har jag ännu aldrig hunnit. IX. Men en söndag låg jag på skullen och latade mig, och hur det var, slumrade jag in. När jag åter vak-