Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Från mitt liv i Tvärhamn - Studentmössan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
38
LUDVIG NORDSTRÖM
på mig, och jag som räknat mig ha ett andra hem hos
dessa människor. Hå hå ja ja!
Jag steg upp ur sängen och gick ner.
— God middag, Larsson! sa jag.
Stensprängaren hette nämligen så.
— Jag kom nyss att höra Larssons ord genom
golvet däruppe. Och det låter, som om Larsson skulle
vara ond på mig.
Det var en märklig effekt dessa ord hade.
Stensprängaren såg ner och teg. Men gubben gav mig ett
hastigt, spejande ögonkast. Sen såg han också bort.
Jag stoppade mig en pipa.
— Nåå? frågade jag.
— Ja, va fan, svarade stensprängaren, är det bildat,
det, av Nordström, att gå och skriva i tidningen om
en ärlig arbetares ben? Är det jag, som har gjort
dom kanske? Och har jag nånstin chikanera
Nordström, så han behöver chikanera mig? Va?
— För det första stod det inte, att det var Larsson,
och för det andra stod det inte, att det var en
sten-sprängare, och för det tredje stod det inte, att det
var här. Det kunde alltså vara precis vem som helst i
vilken fiskarhamn som helst i Sverige.
— Men för hamnborna?
— Jo, men herregud, tror inte Larsson, hamnborna
ser, hur Larssons ben ser ut?
— Ser, ja! Men det var väl en sak för sig. Man
behöver väl inte sätta allt man ser, i tidningen. Och
allra minst för att chikanera en ärlig arbetare, om
man skall låssas vara en bildad person.
— Ja, jag tyckte Larsson sa nånting om att ge
betalt för det jag skrivit. I så fall att Larsson inte är
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
