Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Från mitt liv i Tvärhamn - Judas Iskariot
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
50 LUDVIG NORDSTRÖM
JUDAS ISKARIOT.
Det var en söndagsmorgon i snösmältningen, och
medan solskenet föll in i köket, ringde det vita
havskapellets enda spruckna klocka till högmässa. Jag
vet inte, hur det kom sig, men dess klang påminde
mig alltid om en gammal stelbent gubbe. Det var
nånting så fjärran från livet, så resignerat och så
livlöst, att till och med en riktigt dyster
begravningsklocka i stån föreföll nyter och uppspelt jämförd med
denna gamla slammerkastrull, ja, som en operasångare
bredvid en vedhuggare inför Guds ansikte — i sång
förstås!
Medan nu klockan därute i solluften ringde alltså,
satt min värd, fiskargubben, stilla och tyst på en stol
vid fönsterfällbordet, men gumman var sysselsatt med
att jämna hans långa och toviga nackhår.
Jag för min del satt på vedlårn vid spisen med
katten på knä och läste högt ur bibeln.
Det var många år, sen jag tagit denna längtans
och lidandets bok i min hand. Man måste vara barn
eller vuxen för att i den finna sig tillrätta, men jag
var mitt i det oroliga ungdomslivet och seglade långt
från alla sådana fyrar, på den tiden. Men var det inte
underligt! Därute i havet om kvällen, då stjärnorna
vandrade över den öbackiska kustens höga och
dystra berg som ett oändligt tåg av andeväsen, eller
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
