52 LUDVIG NORDSTRÖM far sin och inte visste bätter, än att han gifte sig med mor sin. — Mor sin? Var Judas Iskariot gift? N'Judas Iskariot! Skulle väl det! Tyck du, du är en skriftlärd och en farlig professor, du, och vet int, att n'Judas Iskariot var gift med mor sin? Ska du komma ut i havet rakt, till fischara, och lära dig tocket? Ha'nt du hört historien om n'Judas Iskariot? — Inte, att han slog ihjäl far sin och inte att han gifte sig med mor sin heller. — Håll igen skam-mun din och håll opp öra ditt, så ska du få höra, då, hur farligt en människa kan få det här i livet. — Håken! skrek nu gubben. Ska du klippa håret mitt, din armade.. — Hå! Ha'nt jag klippt dig i femtie år, tok där? Träng du skrika, som satt kniven i dig! svarade gumman och gav gubbens huvud en törn. Och medan hon nu klippte, berättade hon Judas Iskariots historia för mig, och de viktigaste ställena strök hon under med saxen. — Du vet, att när våran frälsare född vart, då ingav djävulen överheten, att allt mankön skulle halshuggas där i Betlehem, och då var n'Judas en liten en pojk, och mora hanses vart farligt till sig och satt'en i en gammal kläkorg i havsjön. Och korgen flöt å gåle och kom till en ö, som het Skariot, och där var det en kung, och han var gift, men han hadde int nå barn med käringa sin, och det var hon då farligt sorgsen för. Men då hon gick och spasera där på stranna och var