66 LUDVIG NORDSTRÖM GAMLA STAMMEN. Vi kommo från arbetet, var och en från sitt. Gubben hade varit upp till byn och förgäves sökt att få köpa ved. Johansson hade slagit plåt på kapelltaket, flickorna hade varit på slåttern hos korna, jag hade klyvt kaggvirke och bundit båtarna. Så hade skymningen kommit över hamn med stora stjärnor, och dagens arbete blev slut. Gubben gick krokig och skakerbent till sandlådan viel utdragssoffan och renade munnen från mullbänken, jag satte mig vid bordets nedre fönsterända, bredvid mig satte sig Johansson, sedan han först tvättat det värsta av sotet och oljan från ansikte och händer, gubben sjönk ihop vid bordets övre fönsterända, det svarta fönsterglaset immade vått, vi gäspade och voro möra i hela kroppen, och flickorna slamrade med tallrikar, glas och skedar, då de nu dukade bordet till kvällsvard. Vi fingo fram mat på bordet och gåvo oss på stek-strömmingen och impotatisen, sköljde ner en lång sup med mjölk och kommo i dåsighet efter den långa arbetsdagen. Gumman stod vid spisen och rörde i grötgrytan. — Kan du förstå, sade hon, att jag rakt inte kan låta bli att tänka på Johan hela dan! — Kvarngrunna-Johan ? — Kvarngrunna-Johan, ja.