HERRANS NASIR. I. I en av Öbacka läns kustbyar bodde på 1830-talet en båtsman vid namn Munther. Han hade stugan full av barn, var naturligtvis själv fattig och saknade förmåga att föda och uppdraga hela denna barnskara, som därför snart skingrades genom sockenstyrets försorg, och så kom det sig, att ett av barnen, gossen Jonas, blev upptaget av prosten. Pojken var liten, rätt klen, rödaktig, med en vass näsa och inte mindre vassa ögon, i hela sitt väsen misstänksam, inbunden och försiktig, som alla bönder i alla tider varit däruppe, men händig och snabb i rörelserna som ett djur. Om sommarn gick han på marken, om vintern satt han vid spinnrocken och spann lin, så som vanan var på den tiden. Då sutto de hårdvuxna, valkiga, härdade och tystlåtna Öbackabönderna länet runt vintern igenom och spunno lin av så fin kvalitet, att det blev riksbekant, exporterades till övriga landsändar och enligt landshövdingarnas berättelser årligen premierades med upptill 3,000 riksdaler banko, ja, därutöver. Just den socken, där Jonas Munther var hemma, var huvudort för lintillverkningen, vilket man förstår därav, att, då andra socknar vanligen föryttrade 3:e, 4:e, och 5:e klassens lärft, denna socken gick ända upp till 10: e klassens, d. v. s. ett lärft, där varje aln innehöll cirka 4,800 trådar. 6. — Nordström, Bottenhavsfiskare.