BOTTENHAVSFISKARE 6 7 kriget, och verkningarna kändes ända ut i småstäder, hamnar och fisklägen. En våg av förnyelse gled över landet; näringar och lagstiftning, jordbruk och folkskötsel, allt tog fart. De gamla ständerna, som alltsen 1809 lutat mot sitt fall, hade slagit hål på sina egna gamla skyddsmurar och släppt in representanter för nya korporationer, skråväsendet hade kastats bort, stängslena mellan land och stad rivits ner, och hela finansväsendet efter ett halvt sekels oerhört förfall åter kommit på fötter, så att spannmålsutförseln på tio år från Oscar I: s regeringstillträde stigit från 300,000 tunnor till 1,700,000, fabriksrörelsens värde ökats från 25 miljoner till mer än dubbelt eller 52 miljoner, och vad härvidlag är viktigast: handelsflottan hade från 30-talet ökat upp sitt tonnage från 73,000 läster till 126,000. Alltsen 20-talet hade Köpmansvik med intresse deltagit i politiken, ledd som staden var av talmannen i borgarståndet, borgmästare Jonas Ullberg, och den unge öbackiske bondpojken hade sålunda råkat in i ett kraftcentrum, där de nya energierna gripit fatt i alla, och så fick även han en släng av sleven. Han såg varven fulla av fartyg, han såg fororna rulla utför stadsbackarna med tjärtunnor, han såg vattensågarna forsa och de första ångsågarna resa sig, och han såg fiskrarna komma seglande med sina strömmings-båtar. Vad mer, om vårarna passerade Gävleborna med sina fiskehaxar på väg upp till Tvärhamns urgamla fiskläge, som låg just på kusten utanför hans egen hemsocken, och en dag beslöt Jonas Munther att bege sig ditupp och bedriva fiske i stort för export så som