94 LUDVIG NORDSTRÖM ner i gubben Ögrens storbåt, som hängt på släp. Själva skepparn var med i båten. På strand hade hela hamnlaget samlats. — Goddag! sa skepparn. Har ni nån strömming att sälja? — Ja, nog kan det fäll hända! murrade gubbarna. — Jag behöver tjugu tunnor! sa skepparn. Va vill ni ha? — Ja, han kunde ju säja själv! svarte gubbarna. — Jag bjuder 23 riksdaler huvudströmming och 26 riksdaler huvudlös! sa skepparn. Gubbarna gapade. Det var pris det! — Och dessutom en pilliknarkare över lag, när varan är ombord! — Ska'n till Stockholm då? undrade gubbarna. — Till självaste kungen! sa skepparn, som var en glad galosch och van att ta folk. Och vill ni sälja fågel till mig nästa resa, så får ni 3 riksdaler paret för tjäder, 2 riksdaler för orrar och 12 skilling för järpen. Pass på, gubbar! Och tacka Ångerman för affärn! Inom ett par timmar voro bodarna tomma och gubbarna fulla, och då skorstensröken efter ångarn svajade borta i himlen över havet, raglade hela hamn, men Ångerman satt uppe hos gubben Ögren och drack kaffegök, smålog och plirade. — Hä! sa han bara. VI. — I tör fäll ändå ska villa tjäna pengar, här i hamn? sa han och såg med sina vassa ögon på gubben Ögren, vilken icke mäktade uthärda en så stark energi-