BOTTENHAVSFISKARE 6 7 — Ja, Ångersjökråka där! Troll! — Från lands, vad säg du, männisch? Få'nt folk lov att vara människor, fast dorn är från lands 1 Som vanligt, då kvinnorna samlats till — träta, voro inte karlarna långt borta. Snart nog tafsade pjäxorna i farstun och dörrn gick upp. — Hå! Har det vurti predikhelg mitt i veckan? sa karlarna, skrattande. — Ja, gå nor på stranna och predika för Ångermantrollet där! svartes. — Va är det med han nu då? — Va är det med han! Si I int, att käringa hanses sitt där i spisen och lipa, så öga brinn rött! — Ha'n slagit na, då? — Slagit na! Träng en slåss, för att en männisch ska känne hjärtat tungt som en sten i bröstet, va? — Men, jestanes, va ha'n gjort? — Va ha'n gjort? Köp'en int timmer av bonntrollet och kör nor på stranna och säjer aldrin ordet åt käringa sin, så hon vet int, var han ska ta arrende från och bo-lega och allt, som är! Träng karln gifta sig, då han aldrin låt käringa sin vete, va han gör!? Då småskrattade karlarna och klådde sig bak örat. — I gorma, om en köper, och I gorma, om en inte köper, det komma mest på ett ut! sa de, men då blevo kvinnorna vilda och körde bort dem. Janne, som var lugn och fåmäld, talade med Johanna, då kvinnorna gått. — Va det ankomma på Ångerman, sa han, så får du medge, att karln sup int men bara arbeta, och är han tyst av sej, så chikanerar han dej aldrin, men bygg hus åt er bägge. S. — Nordström, Bottenhavsfiskare.