8 LUDVIG NORDSTRÖM när de kommo in på hamngatan igen, sa gubben Hardin: — Han är rakt unnerli'n! — Ja, sa en annan, ska'n vara klok, tro? Men efter en lång tystnad sa äntligen Janne Lock-néus: — Vi får nog bygga i östan och västan då, efter denna dagen, här i hamna, tänk jag! Och så hade Ångerman med sin tystlåtna envishet brutit de sekelgamla traditionerna i Tvärhamn. XI. Den tiden bedrevs icke fisket på samma sätt som nu. För det första gick strömmingen närmare land, så att man hela försommaren använde sig av not, d. v. s. bedrev fångsten intill stränderna, och när så med Jaxmäss, d. ä. Jacobi dag, den 25 juli, skötarna togo vid, ja, då satte man dem i själva hamnutloppet och drogo dem fulla och vita som skinnfällar ur vattnet i soluppgången. Nuförtiden hänger strömmingsnoten, styckad i eländiga remsor, som skydd över trädgårdslanden, och fiskrarna sätta skötkrokar i försommarhavet, djupa förankrade garn, som stå från kväll till morgon och ofta halas tomma, då solen bryter upp ur horisonten, och i skötsättningen får man ge sig ut till havs till grundklackar och öde skär, ligga över natten på öppna havet och tacka Gud dessutom, om man om morgonen har några fjärdingar med sig hem. Just på Ångermans tid stod strömmingen som pac-