124 LUDVIG NORDSTRÖM — Vem har gett dig rätt att ro utan hamnlagets lov? frågades Ångerman. — Hocken kan förbjuda mej! svarte han. — Hamn-Föreningen! sades lite svävande. — Hamn-Föreningen! svarte Ångerman lugnt. I vet, att Hamn-Föreningen är grundad på par. 11 i kapitel 3 av Hamn-Ordningen från 1771, men Hamn-Ordningen tog slut 1852. Vad dug Hamn-Föreningen till då? — Kan du lagen också? mumlades. — Tör hända, det! svarte Ångerman oberörd av hamnbornas mummel, och efter den dagen var det ingen i hamn, som satt över en rodd i vad väder som helst, men det var sannerligt för Gud, som om Ångerman varit en magnet; allt drog han till sig, och det gick väl inte en vecka, då han inte rodde hem en, två, ja tre båtlaster, medan de andra fingo lika många kaggar. Då citerade man ett gammalt ordspråk i skärgården: — Den, som syndar, han får fisk! Och under tiden blev storstugan färdig. XII. En förhöstmorgon stod patron Edin i Öbacka nere i sin sjöbod, då Stockholmsångaren »Niord» kom in på redden, norrifrån. — Jaså! sa han. Nu får man maka sig bort till tjyvkajen! Därmed menade han i all enkelhet vanliga ångbåtskajen, som uppstått genom en donation av en förmögen sjökapten, vilken i sin tur fått pengar i arv