1,32 LUDVIG NORDSTRÖM XIII. Under hela tiden, som Ångerman och Johanna varit i Öbacka, hade i Tvärhamn man och man emellan gått de underligaste rykten, och gubbarna hade hållit sig till rakkniven ivrigare än annars, med undantag för predikohelgen. Man hade vallfärdat till stugan och noga synat den, sökt titta in, men det var lögn, ty gardinerna voro fällda och dörren låst. Det var ingen likhet mellan denna stuga och de andra kokhusen i hamn. Dessa voro omålade så när som på Ögrens i stenbacken, som var lätt rödstruket. Men Ångermans stuga var inte kvadratisk utan avlång, och dessutom vitstruken. Taket var inte täckt med näver utan spån, och dörrarna stängdes inte med trä-eller järnklinka utan med ordentligt lås. Och inuti! Mitt i stugan låg en redig farstu, dit man kom från en bro. På vänstra sidan låg köket med spis, och på höger hand storkammarn, och mittför lillkammarn. Så gick en trappa upp, och på övre botten var det två rum med riktiga fönster. I köket var det fyra fönster, och i storkammarn likaså, fyra rutor i varje och inget krusigt buteljglas och inga små gluggar som i andra kokhusen, utan här var glaset klart som själva luften och fönstren voro stora som i stån och behängda med stärkta gardiner, lätt styva och skiftande ?v blåelse, och mot solen fällde Johanna rullgardin med djurbilder på, och väggarna voro klistrade med tapeter! Det var ett slott, var det!