- Project Runeberg -  Bottenhavsfiskare /
131

(1934) [MARC] Author: Ludvig Nordström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Jonas Ångerman och hans hus - Herrans nasir

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

BOTTENHAVSFJ SKARE 14 9

Nu sades man och man emellan, att Ångerman farit
till Öbacka för att köpa varor till en fest, som skulle
bli värdig ett sådant hus, och fiskrarna tappade hågen
att äta och arbeta och tänkte bara på, vad som väntade.

De hade alldeles svängt i sina meningar om
Ångerman; de insågo, att han var ouppnåelig och av naturen
skapad att överflygla dem i allt, och då de inte kunde
trampa honom under sig, togo de revansch genom att
dra fördel av honom, i övrigt hålla samman som förr
och låta honom leva med sitt, nor på strand för sig.
I sina sinnen voro de övertygade om, att det var
något fel på karln och att han en vacker dag skulle
göra en galenskap och gå överända, och i avvaktan på
denna glädje nöjde de sig med det som skedde.

Nu kom han hem, låste upp stugan, och
packningen bars in i sjöboden. Det var tjärfat och kaggar,
lådor och säckar, det var sammanlagt ett par
skötbåts-laster, och när hamnborna smygtittade genom
kvisthålen i sina sjöbodsväggar och sågo all denna förning,
sprungo tänderna i vatten och det skrek i maggropen.

Så kom då lördan, och Johanna hade gått ur hus
i hus och bjudit. En flaggstång hade Ångerman rest,
och nu smällde den nya flaggan för aftonvinden, bron
var lövad, och allt var redo.

Och gästerna kommo. Det var, som osynliga
kyrkklockor ringt samman till gudstjänst, så högtidligt gick
allt tillväga. Brisen mojnade ut, som av puraste
artighet, inte ett moln fanns på himlen, men varje
asp-bestånd stränderna runt brann som lingonklasar, och
luften blänkte som glas och hade höstens särskilda
klarhet och genomskinlighet.

Ångerman stod själv nedanför bron och tog emot

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 16:36:16 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/bottenha/0131.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free