1,32 LUDVIG NORDSTRÖM och beslutat knäcka hamnborna, och som pä den tiden ännu alltjämt brännvinet var deras enda verkliga intresse, kom han naturnödvändigt därhän, att han beslöt dränka hela hamnen i brännvin, och det var just, vad han under många år gjorde men råkade därvid själv ramla i tunnan och bli slav under egen piska. Det valtider, då på hans förstubro stod ett helt fat brännvin med skopa hängande över kanten som på vattentunnan, och vem som gick förbi tog sig, vad han önskade. Följden blev naturligtvis till en början det vildaste liv, därunder slagsmålen avlöste varandra, sen kommo sjukdomarna, knappt en vuxen karl fanns, som icke haft en släng av delirium, och välgöraren själv kröp omkring på knäna, förbannande hela världen och ösande bibelspråk utan ände. Men han själv tycktes ej lida men av detta oerhörda supande, efter ett par timmars sömn vaknade han fullt klar och arbetsför och tog vid i arbetet, där han slutat, men de andra sjönko ihop, mistade håg, krafter och hälsa, fattigdomen trängde på, och med hånlöje i skägget lånade Ångerman av sina rika fångster till de underkuvade. Därmed hade han nått sitt mål, och för allt annat visade han sig fullkomligt likgiltig. Nu såg det ut, som om denne ensamme man också skulle ruinera den gamla hamnen, men helt oförmodat vände sig det hela, och det skall nu berättas. XVI. Ångerman var mellan femti och sexti år gammal, liten men rak, obruten, mager och tystare än någonsin.