1,32 LUDVIG NORDSTRÖM — I kan ta yxa och göra slut med engång! Det är ändock I, som har fått övertag till sist! Och vid denna bekännelse hånskrattade han, men han lades i säng och under bevakning. XVIII. Denna natt blev vändpunkten i hamnens historia, tv sedan man stuvat Ångerman i säng, samlades man i en stuga, och en tungsint tystnad behärskade församlingen. Gamle båtsman Järn, som nu var en mot graven lutande gubbe, reste sig och sade följande ord: I vet det, hamnbor, att vi kalla Ångerman Herrans nasir, sen den gången lian fira kalaset, då han hadde rest storstuga sin, och mest har det varit skamord i mun. Men sanna mej, har han int blivit ett Guds redskap i allt sitt elände och all sin framfart till att öppna ögena våra och rädda oss utur de filistéers hand, jag menar nog brännvinet. Det går int längre på det här viset, det kan en begripa nu; nu få vi sätta stopp för brännvinet, annars blir det slut med hela hamnlaget, sanna mina ord! Sedan föreslog han, att man skulle sammankalla hamnstämma sä fort som möjligt, och detta skedde, och protokollet från denna stämma finns ännu bevarat, och heter det där: »Sammankommo såväl byamän som hamnlaget och överenskommo, att ingen så kallad Lönnkrog må inom Hamnlaget idkas., och överenskoms dessutom, att Jonas Ångerman, som idkat sådan Lönnkrog, skulle bemötas