Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Jonas Ångerman och hans hus - Herrans nasir
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BOTTENHAVSFJ SKARE 14 9
de annre hamnborna, men hamna har vuxit, och alla
har gjort efter mej och har lärt av mej! Tvi och tvi fan!
Sen gick han ner och satte sig i sjöboden och på
flera dar talte han inte med hustrun.
Men en kväll, då hon redan lagt sig, kom han in
med en yxa i handen. Hon såg upp och fick syn på
yxan; och som av en osynlig makt kastades hon ur
utdragssoffan, men hon sa inte ett ord, inte han heller,
först. Men när hon sakta makade sig åt dörrn, hånlog
han och sa:
— Nej, nu har jag fått dig i notkilen, nu är du
fast, och nu ska jag knacka in skallen din med
yx-hammarn!
Hon böjde sig hastigt ner och blåste ut ljuset
och så var det mörkt i rummet. Och hon hörde, hur
detta mörker väste och yttrade:
— Det är dig, jag har att tacka för, att jag står,
där jag står! Hadde int du varit, hadde jag varit
storkarl vid det här laget, men du har haft hela
hamna bakom ryggen och dragit ner mig i brännvinet,
din..
Och med detsamma tog han ett skutt ut i mörkret,
men full som han var stöp han, och innan han kunde
resa sig, hade hustrun slagit opp dörrn och störtat ut,
och för livet sprang hon in bortför hamnvägen. Och
detta var icke första gången!
En stund efteråt återvände hon med hjälp, ljus
tändes, och då fann man Ångerman liggande i en
blod-pöl, han hade fallit på vxan och tillfogat sig själv ett
fruktansvärt sår.
Kuvad, matt av blodförlust, yr och vinnnelkantig
men med blicken lurande yttrade han endast:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
