1,32 LUDVIG NORDSTRÖM Men en dag anträdde han en vandring upp till byn,, och på sensommarn begynte han ro över till en låglänt udde på Söröns norra strand, en udde, som var skogfri och bevuxen med blåbärsris, epilobium och al. Han röjde och svedde och grävde, och Johanna undrade. — Va gör du, Ångerman? — Jag bryt mark! svarte han. — Tänk du bli bonne nu? — Jag lägg mig int i, va annre gör! svarte han kort. På vintern kom timmer ner igen norr på strand, och Ångerman byggde sig dels en ladugård och dels en bryggstu, och när det blev vår, for han till lands och köpte ko. XX. Så gingo åren igen, hamnen växte till i lugn och välmåga, Ögrens gamla stuga oppe i stenmaln beboddes nu av en lotsförman och hade blivit tillbyggd, omgiven av en blomstrande trädgård samt hägg, och rönn, som om sommarn glänste snövita mot skogen i all sina kronors ljuvligt doftande prakt. Hela raden av kokhus längs hamnvägen voro också uppsnyggade, somliga hade rentav fått tegeltak, och en promenad längs vägen gav intryck av trevnad, välmåga och förnöjsamhet. Sörihamn hade en handelsman slagit upp sin butik, och han började göra plåtburkar och krydda strömmingen och sälja, en bagare kom farande från lands, byggde bageri och bakade det möraste bröd, och fiskarpoj-