BOTTENHAVSFJ SKARE 14 9 karna växte upp och gingo in i lotsverket eller till sjöss, medan somliga foro till lands och blevo däcks-gastar på bogserbåtar eller togo arbete vid sågverken, och när de vände hem igen efter dessa utflykter i världen, voro de klädda i glänsande kommiss och hade brokiga halsdukar, rökte cigarrett och hade var och en sin klocka i fickan och dragspel under armen; en skollärare slog sig ner i hamn och öppnade skola, och om vårkvällarna, då solen sjönk, eller om vinteraftnarna, då stugfönstren spände en lysande kedja som speglade sig i vattnet (om det ej var is), sågos alla barn i hamn stående i flock oppe i det nybyggda församlingshuset ovan gamkapellet, som var stängt, och framför dem stod skollärarn med sin taktpinne och anförde sången, vilken kom fönsterrutorna att dallra. Sköna maj, välkommen till vår bygd igen . ,! Och hamnborna, gamla gubbar med dropp under näsan, och gamla gummor med fårade ansikten, samlades och hörde på sången. Och skollärarn undervisade dem och sade: — Dessa sånger sjunga alla barn över hela Sverges land! Med dem hälsa de våren välkommen och fira sina högtider i stället för att göra odygd, som var brukligt förr i världen, då brännvinet flödade. De gamle, som nog visste, runkade huvuna och svarade: — Sjung dom så i Sverige? — Ja, svarade skollärarn leende, så sjung dom i Sverge!