BOTTENHAVSFJ SKARE 14 9 När de kommo dit, låg Ångerman och sov i den halv-bäddade sängen. De läto honom ligga, släckte alla ljus och gingo. Hustru Ångerman stannade den julnatten i Griisens stuga, och innan hon somnade från sin gråt, hade hon om och om igen läst den enda psalmvers, hon i sin förskräckelse kunde minnas, nämligen denna: ■ Ack, Herre, straffa, icke mig uti din stora vrede och näps mig icke grymmelig för mina synder lede, utan, Herre, var nådelig, ty jag är svag, hela du mig, min ben äro förskräckte.» Med den ännu på läpparna somnade hon äntligen framemot morgonen.