Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Jonas Ångerman och hans hus - Ack, Herre, straffa icke mig!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1,32 LUDVIG NORDSTRÖM
Hustru Ångerman stannade på sin plats i bänken
och grät, och hon blev ensam kvar, när alla gått.
IV.
Ångerman satt vid bordet, då hustrun kom hem,
Han sade ingenting, men han följde med ögonen allt,
vad hon gjorde. När hon började bädda — och därvid
grät hon ännu — log han i skägget. Hon drog ut
soffan och lyfte ner kläderna. Plötsligt stannade hon
och vände sig mot Ångerman. Då hade hon en yxa i
handen.
— Har frestaren fört dig så långt, Ångerman? sade
hon klagande, medan tårarna flödde.
Vad frågar jag efter mitt liv, då det står i Den
Endes hand! Vad gälla mina år, och vad bjuda mina
dagar? Men skall jag stå för min Herre och Gud på
domens förfärliga dag, och, när Han frågar mig och
pekar på dig, Ångerman, skall jag då måsta säga:
Ack, Herre, han tog mitt liv den julaftonen, då han
spydde i kapellet?
— Svara, lallade Ångerman, svara, vad fan du vill,
men nu ska du smaka yxa, så får du fäll komma
dit du vill.
Därmed reste han sig och ryckte till sig yxan ur
hustruns hand och lyfte den raglande över huvut. Men
med ett skri sprang hustrun på dörrn ut i julnatten
under stjärnorna, och pojken, som stått och huttrat
utan mod att gå in, lopp före. Båda sprungo, högt
gråtande, genom hamnen till gamla gubben Griis,
och snart sågos karlar bege sig till Ångermans stuga.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
