Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Jonas Ångerman och hans hus - Storgrundsfiskare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1,32
LUDVIG NORDSTRÖM
STORGRUNDSFISKARE.
I.
Skötrodden var kommen med slåttana och de första
sommarstjärnorna, och alltså hade året vänt sig mot
hösten.
Alltså var det Storgrundsfiskets tid.
Om vintern hängde fiskarpojkarna uppe på
utkiksbergen med sina tuber för att se, om skäl fanns på
isen. Nu lågo de där och spejade efter måsen och
strömmingsklarnor och andra tecken, som fiskare ha.
Gubben Ångerman emellertid brydde sig ingenting
om sin gamla tub. Den hängde i en snörstump på en
spik innanför dörren till sommarstugan, och vem som
ville slant in och lånade den för att speja mot
fastlandet eller över havet. Synnerligast flickorna, ja, när
ondväder nalkades, molnen sänkte sig och man kunde
vänta flottabåtarna, som hade unga pojkar och
dans-musici ombord i skansen.
Satt då gubben vid bordet med kaffekoppen
framför sig, glimmade han med ögonen, knyckte det gamla
huvudet i ett kort och svårhört skratt och sade:
— Sir du efter strömmingen på sättninga, Hanna?
— I är lidlin, morbror! sade flickan.
Och då skrattade gubben högt.
Han satt med surströmmingsomläggningen dagarna
i ända. Solen glittrade på sundet, båtar rodde ut längs
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
