Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Jonas Ångerman och hans hus - Storgrundsfiskare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BOTTENHAVSFJ SKARE
14 9
stränderna och kommo vedlastade tillbaka; gubben
knogade lika trögt med sitt, sjuttio år som han var.
På middagen en dag sade han åt gumman:
— Känn du på dig, käring, att det är
Storgrunds-fiske snart nu?
— Känn du nå själv, Ångerman? sade gumman.
— Vet int.
— Hocken ska vet’at om int du, som då väl ha
vuri den värsten å alle.
— Hä, hä! Sej du det!
När han klättrade nerför backen till boden låg ett
leende i skägget, och när pigan kom frampå dagen
och tittade åt gubben ute i svalen, hade han
händelsevis gjort rast och satt och stirrade ut över
sundet och log.
— Si I, att Ådalsbleka syns västat? sade pigan.
Gubben sköt ihop ögonbrynen, smalnade pupillen
och siktade väster ut över skogen.
— Ä’n falin då, tänk du? sade han till sist.
— Jag tänk Simon får’et bra nog, äsch han far
på grundet i natt.
— Tänk’en fara på grundet’ då?
— Stene int han och en Janne och Hardins och
en tri, fyre tå sörhamsara1 då?
— Jaså, sade gubben betänksamt och tog upp en
surströmmingskutting.
Det var stilla över hamnen.
Oppi gistvallen ovan boden, där gubben satt, hade
gumman fått ett lag stadsfruntimmer omkring sig, och
deras brokiga klänningar fladdrade mellan de
brunlät-tade skötarna, under det julisolen lustigt sken på kaffe-
’ Sörhamsara = de som bo i södra delen av hamn.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
