26 2 LUDVIG NORDSTRÖM FISKAR GLÄDJE. I. Arbetsdagen var slut i rappet, och skuggorna sänkte sig mot natten, havet mumlade, stjärnorna tändes, och den tunna röken stod rätt upp ur skorstenarna. Då tändes i ett fönster under lotsberget; spiselden flammade i bryggstugorna. Månen gick upp ur havet och öste ett gult och fasansfullt sken genom mörkret. Skären vilade mörka utåt, som lagda på vakt kring fiskrarnas skotar, vilkas vålor gungade som sjöfågel ute på dyningarna. Då blev det tyst i hamn, ty det var mitt i veckan, och det var den tiden på förhösten, då man hade tungsamt arbete. Surströmmingsomläggningen fyllde alla dagar, orderna kommo med varje post, och när stadsbåten ångade in om morgonen, stodo fiskrarna på bryggan med sina lager av småkaggar, ordentligt numrerade och bandade och igenslagna. Handelsman hade skrivit konossementen, och man bar under skratt och tillrop sin surströmming ombord, i medvetande att det var vinterpengarna, som nu skulle komma tillbaka i strömmingens ställe. Och det var att bärga in grönfoder; att ro höbåtar från höslåtterna hem till gårds; att resa hässjevirket ordentligt på lägdorna; att skaffa in ved för vintern;