197 ta reda på prisen till hamnmarknaden i Nätra; ordna med vinterprovianteringen; skaffa kaggvirke av lands-bönderna; ro till skären och repa löv och plocka mossa. Och snart blev det att flytta ner från skullen, ty Korsmäss kom snart, dä tjänstetiden var slut med ordinarie fisket och den döda vintertiden tog vid. Det var i september en kväll alltså — och den gula månen sken över hamnen, som sov med bodarna skilda av mörka skuggor och nerkrupna vid stranden nerom kokhus och trädgårdssängar. Vid stängerna gungade skötbåtarna tomma. I bo-svalorna gnistrade kattögon. Inne i bodarnas natt brann strömmingsgälens fosforescens och från skullarna hördes ungdomarnas jämna andetag, en snarkning, ett stönande, ett och annat ord i sömnen. Drängar och pigor lågo nerkrupna i fällarna, och natten var kall. Det frös på sundet. Man sov den arbetandes djupa sömn överallt, och ingen hade mitt i veckan tid eller lust att vaka för något så oväsentligt som kärlek. Mörkret fick lätta och stjärnorna bli späda. Morgonen började nalkas så sakta. Det var, som om himlen varit en glaskupa över trakten. Någon hade i går kväll hängt ett mörkt skynke över glaskupan som man hänger över en fågelbur om kvällen. Men en liten del av skynket hade varit uppe, den platsen kallades solnedgång. Och skynket var av ett tunt tyg, som släppte genom ljus från det stora rummet utanför, i vilket glaskupan och allt vad däri fanns blivit placerad. Nu var det, som om någon varligt lyft på skynket för att ej hastigt och grymt väcka de sovande. Det lyftes från kanterna upp mot högsta valvet, och en ny dager strömmade in och lyste på