Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Jonas Ångerman och hans hus - Fiskarglädje
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
26 2
LUDVIG NORDSTRÖM
vareviga dag. He dej ur sängen, din latrackare. He
dej ur sängen, säg jag, borde’nt du ha smörj! He
dej, säg jag — du ha fäll int pojkar där i sängen?..
Få si!..
— Å, he er å gåle, moster. Annars vet ji, jag gå
på rappet!
— Går, du! Går, jag tänk du kom tillbaka! sade
gumman Ångerman och krånglade sig nedför
bodtrappan.
Snart efter kom Hanna, barfota och barhuvad, klädd
i en brun kjol och en blå tröja, som nu var uppknäppt
över det röda livstycket, vid vars överkant stack fram
ett något rent linne och den smått kvissliga
brösthuden.
Dagen hälsade henne, och hon stannade ute på
bryggan med handen över ögat, spejande efter båtarna.
Himlen var blå, luften sval och vattnet mörkt och
fullt av hoppande glitter. Klipporna voro röda,
strändernas sand var vit och skogen grön. Och alla
hamnens fönster färgades som regnbågar i morgonsolen,
och blommor nickade i gräsvallarna, och röken
dansade i luften, och getter bräkte, och höns kacklade,
och barn kommo springande i bara skjortan.
I dag skulle korna hem från fjället!
Jäntan gick sakta uppför backen och kom in i
stugan, fick ovett och en kopp hett kaffe med smör och
bröd.
— Och nu gå du och laga i ordning åt korna. Och
det på brinnande rappet! sade moster Ångerman, som
var av gamla stammen och tillhörde den släkt, som
fanns, då ej barkbrödet var främmande härute i
havsbandet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
