BOTTENHAVSFISKARE 22 s hon brett vaxduksförkläna, och halvsov, karln satt akter ut vid styråran och småsjöng för sig själv. Flottiljen drog med god fart förbi in mot sundet och hamnen. Båtflottiljen vid skäret började alltmer förtunnas och ta rodd om uddarna; från Flasrodden slutligen kommo båtarna, den ena efter den andra, som telegrafstreck mot horisonten. Nu rodde sig alla upp mot hamnen. Sången hade tystnat. Man hade hunnit komma över glädjen att ha fiskat, och nu började man avundsjukas på förhand över vem som fått mest och tänka på, hur man bäst skulle ordna för att tjäna så mycket som möjligt på det man fått. Sakta och tungt, ett par tre fot i bredd först, sedan med allt större mellanrum, kommo båtarna in om uddarna, och när den sista dubblerat Maludden, var sjön redan bliven grov — men det var tomt därute, och stormen kunde komma, om han ville, ty alla hade räddat sig och sitt i hamn. III. Gumman Ångerman stod framför pigan Hannas säng i skullens halvljus. — Om jag inte hade sagt dig, sen du int var större än vad tommen din är: du ska lyda! Du ska göra, som jag har sagt dej. Kan't du höre, vad jag säg dej en endaste gång. Här ska jag springe vareviga morgon och väcka dèj tri och fyre gånger, jag säg int äsch du försov dej engång i vicka. Men tri och fyre gånger