- Project Runeberg -  Bottenhavsfiskare /
210

(1934) [MARC] Author: Ludvig Nordström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Jonas Ångerman och hans hus - Gumman Ångerman grät

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

26 2

LUDVIG NORDSTRÖM

att, medan stormens dån blev allt väldigare och regnets
smatter allt häftigare och vågornas fräsande och
spottande och plaskande alltmer orofyllt, lågo i skräddarns
dotters säng skräddarns dotter och Ångermans dräng,
blöta och heta och knepo om varann, som hade just
en våg legat bakom ryggen på dem var och klämt
dem mot varann, och de kysstes så, att stormnattens
dän till sist bara blev ett sus för dem, och de kände
inte längre, att ilarna veno in genom det gistna
stockvirket och fladdrade med deras hår; ej heller att genom
båtens regelbundna töm mot båtstången hela boden
fick en darrning, vilken sängen delade — ty de hade
glömt grundläggare ord, att djävulen var i stormen
värst, de hade glömt, att de lågo och pressade sig till
varann, så att tinningarna andades tungt, de hade
tagit lustans vingar och flugit ut som delar i stormen
själva.

Men Ångerman med sin gumma, sjuttioårig han som
hon, låg norr i hamn i bryggstuns farstukammare och
sov, klädd i blå flanellskjorta, över vilken det gråröda
skägget bredde sig, och med händerna knäppta på
bröstet. Hans gummas fetlagda ansikte låg uppåtvänt
bredvid hans skägg. Båda snarkade, och katten sov vid
sängfoten, fredligt, och under sängen stack nattkärlets
öra lyssnande fram.

En stormil hade upprepade gånger över den stora
stenen utanför västra fönstret rusat på fönsterglaset,
som buktat sig och klingat. När för tredje gången
ilen satte till rutan och samtidigt dörren suckade,
skorstenen ulade högt, regnet bredde en virvel över
spåntaket och hela stugan darrade — slog gumman
upp sitt ena öga. Därpå sitt andra. Stirrade rätt fram.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 16:36:16 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/bottenha/0210.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free