241 kommo, varefter båten stack ut, satte segel och försvann om Maludden, medan gumman stod i bodsvalen och viftade. IV. Nu fattas endast några ord. Båten kom tillbaka om ett par timmar och hade både krok och flera tunnor strömming. Gubben log och myste, och ungdomarna skrattade högt, ty det var i alla fall roligt. Gubben bjöd dessutom på brännvin. — Kom nu, August, sade han. Du ro som en rejäl karl. Du gett supa i lag med mig. Då nu August nekade och skrattande började gå hemöver för att få torrt på sig, tittade gubben efter honom och log i sitt yviga skägg. — Neka för brännvinet! mumlade han och kliade sig i nacken och gick med darrande knän in genom dörren. Det var nya tider. 16. — Nordström, Bottenhavsfiskare. *