BOTTENHAVSFISKARE 22 s De båda männen gingo nerför en gata och kommo ut på en ängsbacke. Där sutto en del andra män före dem och tittade på alla de världar, som svävade runtom staden. Men Jonas Ångerman stannade med ens och sade: — Uschäkta, Söderbergen, men jag har jussom en fråga, jag tänkte göra'n. — Jo, varsågod, Ångerman, svarade Olof Söderberg med ögon, som lyste av himmelsk kärlek och välvilja. — Jo, sade Jonas Ångerman, det tycks ju ska vara på det viset, att jag ska ha kommit till himmelriket, fast både prästen och hamnborna i allan tid ha sagt, att jag skulle då komma till helvete. Men äss jag nu är levande och int bara dröm och äss det hänne är självaste himmelrike, så får jag då fråga'n, Söderberg: var ha I kungen i riket då? Jag tänkte nog, att fast jag skulle till helvete, så skulle jag då få se Gud, men aldrin hadde jag tänkt, att han int skulle ses skymten tå i självaste himmelrike. Äss jag är på det stället. Men i detsamma hördes ett väldigt hurrande. Olof Söderberg pekade på likasom en hög läktare, där det stod fullt med människor. Allasammans klappade händer och jublade. Jonas Ångerman såg alltsammans fullt klart. — Se! sade Olof Söderberg och pekade ut i lufthavet. Överallt såg Jonas Ångerman klot inbördes förenade med valv. — Begrip du, Ångerman? frågade han. — Nej, inte så mycket som jag kan ro en båt med, ens! svarade Jonas Ångerman.