26 2 LUDVIG NORDSTRÖM sig likaledes människor, det var som ett himlavalv av vita och skära tulpaner, rörda av ett luftdrag. Nedanför, under dessa läktares fötter, svävade alla de miljoner kloten lysande och skimrande, och på dem myllrade det likaledes av människor och levande liv. Mellan några voro valv byggda, så att kloten liknade brohuvuden, från vilka valven svängde sig över till varandra och bildade ett lysande nätverk av vägar kring världen, och på dessa vägar färdades massor av varelser. På de två klot, han nyss sett fira färdigbyggandet av en dylik förbindelsebro, såg han, hur man redan hade stora rådslag och pekade och gestikulerade, han kunde höra ingenjörer och professorer (fast han inte visste, att det var sådana) diskutera och resonera, och nya brovalv stucko redan ut på klotens andra sidor som grytören. Det hela var som en väldig arbetsplats, där murar restes till en stor stad, och på murarna var det alla världens mänhiskor arbetade. Allt detta och tusen andra saker såg Jonas Ångerman, och han for i häpenheten med baksidan av sin högra hand över pannan och sade: — Å, det var då nettjen, så myttje folk! Jag blir rakt vettvill, så jag bra nog nära vill spy! Och så dom knoge och arbete! Så dom slit och släpe! De va falit! — Ja, en få nog vänje sej! svarade Söderberg. Men du ha sett Riket nu, Ångerman. Det var det förste, det! Och nu kan du veta, från va litenhet du ha kommi! Men du ska se, att Qud är stor i det lilla med. För det är justament vad han är, och innan du det ha begripi och skådat, ha du ass'int begripi och skådat. Och nu ska du ingå i Hans rike!