Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Jonas Ångerman och hans hus - Jonas Ångermans himmelsfärd
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BOTTENHAVSFISKARE 22 s
redskapen och allt. Ty si, mitt liv går mot
graven!
Och gumman såg upp mot himlen och läste med
knäppta händer, medan Ångerman tittade stint på
henne ur himlen, en Davids psalm:
Utur djupen ropar jag till dig, Herre.
Herre, hör min röst, låt dina öron akta uppå min böns röst.
Om du, Herre, vill tillräkna synderna, Herre, ho kan bliva
beståndande?
Ty när dig är förlåtelse, att man skall frukta dig.
Jag väntar efter Herren, min själ väntar, och jag hoppas uppå
hans ord.
Min själ. väntar efter Herren, ifrån den ena morgonväkten till
den andra.
Israel hoppas uppå Herran, ty när Herranom är nåd, och mycken
förlossning när honom
och han skall förlossa Israel ifrån alla hans synder.
— Hon tro, Gud sitt i himmelrike, hon med,
toktrollet där! mumlade Ångerman.
Därefter lutade gumman huvut mot bordsskivan och
grät, och de unga sutto alldeles tysta och orörliga.
Då såg Söderberg på Ångerman. Denne strök sig
lite över ögonen, och så sade han:
— Vi tör nog ha vuri giftasfolk bra nog länge, och
hon ha då haft en trut som va farlig i allan tid. Men
hon ä då bara blott en männisch, hon med.
Som han sade detta, såg han en skara ungdomar
bakom sig. De voro allasammans vitklädda, och med
ens sjöngo de. Hela himlen tonade av musik, och
alla jordkloten svävade i skimmer, allt vart dubbelt
ljusare än förr, och Söderberg log mot Jonas
Ångerman.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
