26 2 LUDVIG NORDSTRÖM — Nu är din stund kommen! sade han, och Ångerman kände en salighet i sig och kände sig, som om han själv vore bara av ljus. Och det, som nu hände honom i himlen, det var detta. IV. DEN HIMMELSKA KUNSKAPENS ROT ÄR BITTER, MEN DESS FRUKTER ÄRO SÖTA. § I- üamle Söderberg sade nämligen: — Lyft blicken din nu, Ångerman, sen du ha sitt människornas värld, så få du fäll börje på och si Gud i syna, som sagt var! Och Ångerman lyfte blicken, och i det dubbelt lysande, förklarade ljuset visade honom gamle Söderberg det stora öbackiska riket. — För du tör då måsta veta det först, Ångerman, sa han, att Tvärhamn och Öbacka och Köpmansvik och Öbacka län och Stockholm och hela utriket och hela jordklotet, så är det bara endast ett stycke tå Öbacka rike, som Gud bygg opp åt oss. Han tillade: — Fast dom vet det int nå än där på jordklotet. Men det tör int ska dröja så länge, förrän dom få veta det. Kristus börje nog, han. — Va han jussom en öbackabo, han? frågade Ångerman. — Han va nog en tå dom, svarade Söderberg.