26 2 LUDVIG NORDSTRÖM — Du kan jussom vara lugn för det, svarade Söderberg, för det är Gud, som sköt arbete, och aldrig att han släpp taget! — Men då få'n då, det han ha å göra! sa Ångerman grubblande. — Få väl det, ja, sa Söderberg. Men äss du'nt tänk, han vet, vad han gör, så få du fäll lov å bli bekant me'n nu. Och jag tänk, det är jussom rätte ögonblicket nu, sen du ha sitt, på va väg han ä. Och så få du fäll komme underfund om att han var nog med och hadde ett finger i gravölet ditt också, och det var nog ett stycke tå arbete det med! Och då häpnade Ångerman. § 3. Söderberg pekade därmed ner på jorden, på en ångare som låg i Liverpools hamn i England, varom han upplyste Ångerman. — Så du si, det är Liverpool! sa han. — Tör väl det, svarade Ångerman. — Och så vet du det, att det är i England? — Tör väl veta det med, nu! sa Ångerman. Äss du int lög för mej! tillade han för sista gången. Men då log Söderberg igen. Och visade Ångerman, hur många stora ångare lågo i Liverpools hamn, alla fulla av människor, vilka kommit på något av den massa järnvägsspår, som löpte hop i den staden, och vilka nu skulle över Atlanten till Amerika. — Sir'u atlantångara, Ångerman? sa han, och Ångerman såg Atlanten full av fartyg i alla riktningar.