BOTTENHAVSFISKARE 22 s så att Ångerman höll för öronen. Sen fick han se även andra klot, där underliga människoliknande varelser rörde sig, smögo efter varann med klubbor, dödade och åto upp varann. — Det har vuri så på jordklotet med, sa Söderberg, och du tör ska veta det, Ångerman, att det ska bli engång jussom en stad hele klotet, med fine gator och vite vackre byggninger och blommor och apelsiner, och jussom en trädgård hele klotet. Och det är nog det, dom arbete med där på jordklotet också, fast dom int vet det, än! Det är därför dom bygg städer och byar och hamnar och allt tocke, där folk samlas. Så pekade han och sade: — Si åt nu, va pass månge store städer du si på jordklotet och va pass vacker dom ä! Och va pass Tvärhamn dug till! I arbete till ä förvandle jordklotet till en del tå himmelrike. § 2. Då såg Jonas Ångerman jordklotets städer, som han läst om i jordens tidningar, ja, det vill säga bara 1 Mönsterhamns-Posten i Öbacka län, där det stått, att de voro väldiga, så att ett människoförstånd måste häpna. Men nu såg han dem som några gråsvarta rykande fläckar. Emellan dem sträckte sig skogar och mörka ödsliga berg och nakna hedar. Endast här och där syntes odlade bygder, med vägar som vita slingrande band, byar, gårdar och kyrkor. — Ska det bli en endaste stad tå det dänn jordklotet och bli like schangtilt som här i himmelrike? frågade han och pekade sig runtom.