Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Jonas Ångerman och hans hus - Jonas Ångermans himmelsfärd
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BOTTENHAVSFISKARE 22 s
kloten hade. Det var murarna till jordens himmelska
stad, han började skymta.
— Nu få du si, vad bara endast vi här i himmelrike
si! sa Söderberg. Att murarna till den jordiska staden
är redan i fullan gång, och alle männischer bygg
på dom i alle land och städer och byer och
fiskar-hamner. Och Tvärhamn med.
— Och käringa min, då? sa Ångerman.
Söderherg pekade ner på Tvärhamn för sista gången.
Där grälade just i det ögonblicket två gubbar. Gumman
Ångerman gick emellan och truten gick som ett
urverk. Men så tröttade hon också ut gubbarna, och
de lugnade sig. Söderberg pekade på henne.
— Hon bjudde på kaffe, då gravölet va, sa han,
och hon gav prästen en fjärding strömming, och
skräddarn gav hon en silkesväst, och stuga och bod
och all’n redskapen sålde hon till Gustav, och
gubb-kräka försonte hon med truten sin!
Vid dessa ord pekade han runt jordklotet och alla
världar och sade:
— Det ska tillsammans alltihop, det ska bli en
endaste stad, som är Guds evinnerliga stad, och för det
ska allt, som liv och anda ha, förenas till en menighet,
och alle, som prata och skratta och skänk bort västar
och bju på kaffe och vad som helst, dom bygg,
dom med, på det stora riket. Och så bygg käringa
din, också, Ångerman, och sen få hon komma hitopp
till oss.
Då klarnade Ångermans blick, och det himmelska
ljuset lyste äntligen in i hans ögon. Han vände sig
till Söderberg och sade:
— Hon gjorde nog det fineste gravöl, hon kunde!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
