26 2 LUDVIG NORDSTRÖM Hon gjorde det för till å hedre Gud! Och nu si jag, att hon ä nog jussom en del i Gud, hon å! Så jag längtas rakt å träffa na. För vi höre nog samman alla, och jag tror rakt, jag si na rätt och riktigt nu, som Guds tjänarinna, för förste gången. Och jag skulle jussom villa säga det åt na, så jag få då fråga'n, Söderberg, som fäll tör vetat: komma hon snart? Då log Söderberg, och hela himlen, denna gång med Gustav Vasa i täten, klappade händerna. Och Söderberg sa: — Hon komma nog, då hon ha gjort sitt! Och himlen ropade: — Välkommen i vår krets, Jonas Ångerman, du hederlige Öbackabo! Nu ser du ditt liv ifrån höjden. Då bockade sig Jonas Ångerman tafatt neråt jorden och svarade: — Pris int Ångerman! Pris Gud, som ä därnere och arbeta och som Ångerman nu ha skåda, i Tvärhamn och i käringa sin. — Hurra! Hurra! Hurra! svarade rymderna, och Söderberg sken som en sol och sade: — Nu ha du sitt, vad du skulle, Ångerman, nu ska vi färdas i himmelrike och si, hur där si ut, och när käringa din dö till Öbacka rike, så ska du möta na här oppe och föra na in uti Riket, jussom jag ha fört in dej nu. För nu ä nog himmelsfärden din slut och du har vurti opptagen och kan säja till hock en du vill, att du är då så god gud nu som hocken som helst här i himmelrike. Och kan lära alla, som kom hit, att han ska ha aktning för jorden. För justament där finns Gud. Och på vad han arbeta där häng öde för hela världen, och för oss med.