Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
vilka slöto ett innerligt vänskapsförbund. Men de
växte upp och det stränga, det obevekliga livet tvang
dem till skilsmässa. De hade sovit i samma korg och
delat ljuvt och lett tills korgen blev för liten. En
kom i hundgård, en åts upp, en sköts av någon
fågelvän — alla mötte de sina sedan tidernas början
bestämda öden.
Hästen som jag blev god vän med i Siglufjörður
på Nordisland och tog med hem hade rätt så svårt
att finna sig i de nya förhållandena. Han var rädd
för mitt höga gräs och fnyste föraktfullt åt havre.
Han gick helst nere i stranden och åt tång samt tog
sig då och då en simtur, men så småningom lärde
han sig den svenska hästdieten och blev nästan som
en pojke i fråga om att sätta i sig äpplekart. Han
hade en natt kommit in på gården och ätit ett par
tunnor äpplen på mitt bästa träd. Magen såg ut som
en potatissäck och släpade nästan i gräset, men han
överlevde det — ty han hade ju hästmage.
Jag höll på att glömma materialboden, som finns
under samma tegeltak som de andra institutionerna.
Den är fylld med rundhult, tågvirke, block, wire och
dylikt från den tid jag seglade med Hellas under
sjörövarflagg. Ty det gjorde jag verkligen — en stor
svart flagga med en dödskalle och ett par korslagda
benknotor. Gubbarna förfasade sig och sade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
