Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
bland grunkorna, som dittills befunnit sig i rigorös
ordning.
Jag måste verkligen använda hela min
självbehärskning för att icke rusa fram och kasta karlen över bord.
Mina vita, fläckfria segel och hans av Roslagens
jord, hästspillning och strömmingsråk besudlade
klövar! Nej, nu gick det för långt!
Sedan jag undervisat honom om en troende
tullvaktmästares plikter i fråga om samvetsgrannhet —
ty han hade väl inte ögon på tårna, även om
skosulorna kunde tillåtit en ingående okularbesiktning av
de många ting som rymmas i en skans, fick han order
av sin förman att sluta och gå i tullbåten.
»Redaktören ska inte vara så bitter!» sade
uppsyningsmannen.
Bitter!!! Vilket blekt, karaktärslöst ord utan färg
och passion! Jag var i det ögonblicket den ilsknaste
karl på norra hemisfären. Den röda solskivan som
just lämnade horisonten, såg blek, glåmig och utvakad
ut emot den röda sky som skymde min blick — och
jag lät mitt vilda småländska hemlands
fruktansvärdaste invektiver smattra som trumeld mot
bergknallarna. Det var i en benådad stund, demonerna stego
i gnistrande bubblor upp ur den underjordiska
eldmörjan, havet fräste, rymden förmörkades, tunga
regndroppar började falla och tullnärerna flydde förfärade
till sina kvava fållbänkar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
