Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
jag: flotta, mogna att offra sig, slåss till döden, kyssa
intill döden.
(Det är för mig ganska löjligt, detta! Jag sitter
mitt i natten och försöker skriva fritt ur hjärtat,
uppfylld av längtan efter att tala sanning, glad efter att
nyligen ha träffat goda, nästan altruistiska människor
och plötsligt står allt stilla för mig. Var är jag?
Hemma, naturligtvis! Och jag går ut i min sal och
lyfter på mina javanesiska brickor och tallrikar och
breder ut mina battikdukar på borden. Jag måste ha
en speciell fluga på dylika ting.)
Just då jag lagt tillbaka allt javanesiskt i dess
gömmor — morgonen kommer blå genom gardinerna
— upptäcker jag en sak som jag inte har tänkt på
sedan några år. Och dock är den saken kanske den
förnämsta jag äger. Det är ett myskoxskinn, en gåva
av Knud Rasmussen. Detta skinn ligger på en
Karl-Johanssoffa och mina ädlaste kvinnliga gäster placeras
mittpå detta skinn, just där det kolsvarta får en
känsla av gråbrunt på ryggen. Jag har svårt att tänka
mig något förnämare i färg än detta skinn. Det är
väl skött av min hustru, ingen malfjäril har vågat
anfalla det — jag tror att jag själv aldrig har suttit
på det. Men jag känner en verklig tillfredsställelse
av att veta att jag äger det. De långa håren som jag
stundom låter passera mellan mina fingrar, den
brungula ryggfläcken, det mäktiga i tanken, det vilda i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
