Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
denna vackra färgsymfoni, allt gör mig glad och jag
vill gå in i min sängkammare och skriva alexandriner
om Gud och mig själv och om något litet halvblod
som sitter och stirrar ut över havet, medan hon
tuggar ejderskinn.
Över mitt pianino hänger en förnäm sak från Nya
Guinea, en vävnad av ingen väv —- säkert måste
den vara något mästarvärdigt. Men omkring och på
den har jag placerat de tavlor jag fått ärva av min
gamle svärfar. Den var en mycket underlig figur.
Aldrig har jag träffat någon annan sådan. Tänk er
en gammal major indelad i tider, begåvad, musikalisk
i hög grad, döv, kanske olycklig innerst i sin själ,
ensittare, något av skald, något av författare — han
såg ut som en gammal grå råtta — och ändå
sympatisk. Men musiken var hans själs hemlighet.
Och det lär vara så med musikaliska människor
att de kunna, även som döva, leva ett högt och rikt
liv i toner och rytm. Jag vågade aldrig tala med min
svärfar om musik, ty jag var rädd att blamera mig
— — — just nu ser jag gubben snett bakifrån —
sittande vid pianot och spelande Barberaren — med
små fingrar, grå i håret, liten, rakryggad, fjärran
från människors längtan och öden. Kanske hade han
ibland en nattrock på sig. Jag minns honom nästan
så. Men det gråa och ljusbruna står starkast för mitt
minne.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
