Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Jag fick aldrig reda på om familjen räknade
frändskap med den berömda skådespelerskan, men varför
icke? Låt oss antaga det. De korsikanska
familjenamnen äro icke många, ty ön är ju liten. Jag tror
att det namn jag oftast såg på minnesstenarna över
dem som dött i kriget, var Casanova. Men det
motsvarar kanske Svenson här hemma, om man
borteliminerar dess erotiska klangvärde förstås!
Jag hade flera gånger i en affär i Corte beundrat
en verklig dolk, konstruerad att gömmas i vänstra
rockärmen, men priset tycktes mig för högt och
handlanden var en man med så osympatiskt utseende att
jag helst icke ville ha något med honom att göra.
Men när jag sedan kom hem till Sverige och fyllde
sextio år, kom kniven. Mitt ressällskap hade låtit
monsieur Julien köpa den och nu fick jag den som
gåva. Jag blev allvarsamt rörd. Sådant minns man.
Aldrig skall jag glömma vår första frukost i
maquis-gränsen med Julien. Maquis är specialnamnet på den
korsikanska undervegetationen i skogarna och den
består av oräkneliga växter, buskar och örter och starka
dofter. Den är en orgie av dofter. Om man rör vid
ett blad, sprutar det kryddoft. Det var denna
korsikanska doft Napoleon talade om på S:t Helena. Han
skulle på långt håll i lä om sin hemö kunnat känna
igen den bland tusen dofter.
Den sitter i kläderna länge, i dagar, om man en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
